Down to the waterline
Besvikelse är en jävligt jobbig känsla. Det vet alla. Varför känner vi besvikelse?
Man bygger upp en förväntning och när den inte slår in känns det som ett slag mot en själv. Ett slag mot bilden av sig själv, ett slag mot självkänslan helt enkelt. Förväntningar eller målsättningar är något alla människor måste ha i sitt liv för att må bra. Dom flesta gånger kommer inte dessa slå in helt. Ibland misslyckas man totalt. Men ibland slår det in precis. Alla står vi inför dessa situationer, de som lyckas och blir lyckliga och framgångsrika testar och misslyckas miljontals gånger i livet.
Gillar att prata om olika tillstånd om ni inte redan märkt det.
Igår var jag trött som fan. Satte mig igen på tåget hem. Sen föll jag i nån sorts lugn. Som om jag tagit nån drog. När jag kliver ur tågot brukar jag raskt gå hemåt. Man kommer så snabbt in i stressen när man bor i storstäder. Mycket folk springer till tunnelbanor, tränger sig fram och har bara ett mål med livet just då, att spara varenda dyrbar minut - ja till och med sekund. Den här gången var något annat. Jag gick så långsamt så att folk nästan kollade snett på mig. Gick och kollade på anslagstavlor, kollade in i skitaffärerna och kiosken som ligger i min lilla ort på Lidingö. Satan va skönt det va. Det är något jag vill sträva efter - att hitta lugn mitt i storstadsstressen.
Min gårdag:
Hade lite svårt att sova. Så får jag plötsligt en idé klockan halv 2 på natten. Jag ska börja skriva i min dagbok/loggbok igen. Det var en otroligt skön känsla. Att bara skriva ner sina känslor och tankar om saker och ting. Jag menar, vem känner mig själv bättre än jag? Ingen.
Det är en annan sorts terapi för mig. Att skriva ner och vara helt ärlig för mig själv vad jag känner och varför. Skriva ner målsättningar och så vidare. Livet är härligt!
Man bygger upp en förväntning och när den inte slår in känns det som ett slag mot en själv. Ett slag mot bilden av sig själv, ett slag mot självkänslan helt enkelt. Förväntningar eller målsättningar är något alla människor måste ha i sitt liv för att må bra. Dom flesta gånger kommer inte dessa slå in helt. Ibland misslyckas man totalt. Men ibland slår det in precis. Alla står vi inför dessa situationer, de som lyckas och blir lyckliga och framgångsrika testar och misslyckas miljontals gånger i livet.
Gillar att prata om olika tillstånd om ni inte redan märkt det.
Igår var jag trött som fan. Satte mig igen på tåget hem. Sen föll jag i nån sorts lugn. Som om jag tagit nån drog. När jag kliver ur tågot brukar jag raskt gå hemåt. Man kommer så snabbt in i stressen när man bor i storstäder. Mycket folk springer till tunnelbanor, tränger sig fram och har bara ett mål med livet just då, att spara varenda dyrbar minut - ja till och med sekund. Den här gången var något annat. Jag gick så långsamt så att folk nästan kollade snett på mig. Gick och kollade på anslagstavlor, kollade in i skitaffärerna och kiosken som ligger i min lilla ort på Lidingö. Satan va skönt det va. Det är något jag vill sträva efter - att hitta lugn mitt i storstadsstressen.
Min gårdag:
Hade lite svårt att sova. Så får jag plötsligt en idé klockan halv 2 på natten. Jag ska börja skriva i min dagbok/loggbok igen. Det var en otroligt skön känsla. Att bara skriva ner sina känslor och tankar om saker och ting. Jag menar, vem känner mig själv bättre än jag? Ingen.
Det är en annan sorts terapi för mig. Att skriva ner och vara helt ärlig för mig själv vad jag känner och varför. Skriva ner målsättningar och så vidare. Livet är härligt!
Kommentarer
Trackback
