Fotboll
Ja, var ska man börja? Vissa säger att Fotboll är religion. Jag kan hålla med till viss del. Precis som med andra religioner finns det en massa olika sätt att tolka och utföra Fotboll(ja, jag skriver med stor bokstav).
Jag själv har under större delen av min uppväxt spelat själv. Var ganska talangfull men till slut tröt motivationen. Det gör inte att jag glömmer alla de underbara minnen jag haft från karriären. Satan, när man tänker tillbaka på det är en stor del av ens barndom fylld av grymma ögonblick från fotbollsplanen. Men inte bara där, hela atmosfären kring det. Man är ett lag, man tränar, skrattar ihop, gaddar ihop sig och gör allt för att spöa skiten ur dom 11 på andra sidan planen. Det blir vi mot dom. Få saker är så underbara som "vi mot dom"-känslan. "Vi mot dom" bygger upp en sammanhållning som är svår att uppnå annars. Underbart.
Nowadays upplever jag fotbollen som supporter. Vilken skräckförtjusande känsla det är. Man deppar järnet emellanåt, man är nervös och känner sig som ett vrak och tamejfan vissa stunder och ibland blir man glad och upplever eurofori som man nästan aldrig annars gör i vårt vardagliga liv.
Även här finns det olika sätt att agera som supporter. Du har mig, den vanlige klacksupportern som följer varenda steg och sjunger och skriker "fittdomare" och sjunger med i ramsorna. En väldigt god till mig är ett annat exempel, han har förklarat för mig hans sätt på att heja fram ett lag. Han står med en flagga i handen och ett tiotal runt sig, ser inte ett skvatt att matchen. Sjunger för fulla muggar och bränner av en bengal emellanåt. Hans supportervänner diskuterar inga laguppställningar, dom analyserar inte varför Freddie Söderberg är en sopa i djupled(eller varför han är på en fotbollsplan i överhuvudtaget). Dom är där för att stötta laget, visa kärlek för klubbmärket. Sen finns det ett annat fenomen i supporterkretsar, firmor. Dom använder våld för att stötta laget, dom möter upp motståndarsupportrar och försöker spöa skiten ur dom. Enligt mig gör dom mer skada än nytta. Men jag kan förstå hur dom känner. Ibland blir man så sur efter en match att man bara vill slå på närmsta föremål.
Det är fotboll - känslor. Antingen är man galet glad efter att ha slagit sina närmsta konkurrenter, ibland likgiltig efter en seg 0-0 match och ibland är man så lack så man håller på att spricka. Fan vad jag älskar det. Speciellt i samhället vi lever i idag. Folk går omkring och visar väldigt lite känslor. Har du aldrig varit på en fotbollsmatch? Sällan har man skådat en plats med så mycket känslor på samma gång som en fotbollsarena.
Jag är,av naturliga skäl, inget stor fan av hat i allmänhet, men fotbollens hat är något annat. Det är något som bygger upp hela fenomenet, det gör att glädjen när man slår laget man "hatar" blir så mycket större.
Alla fotbollssupportrar har sitt sätt att se på fotboll. Men det finns något som förenar dom - vi mot dom.
Jag själv har under större delen av min uppväxt spelat själv. Var ganska talangfull men till slut tröt motivationen. Det gör inte att jag glömmer alla de underbara minnen jag haft från karriären. Satan, när man tänker tillbaka på det är en stor del av ens barndom fylld av grymma ögonblick från fotbollsplanen. Men inte bara där, hela atmosfären kring det. Man är ett lag, man tränar, skrattar ihop, gaddar ihop sig och gör allt för att spöa skiten ur dom 11 på andra sidan planen. Det blir vi mot dom. Få saker är så underbara som "vi mot dom"-känslan. "Vi mot dom" bygger upp en sammanhållning som är svår att uppnå annars. Underbart.
Nowadays upplever jag fotbollen som supporter. Vilken skräckförtjusande känsla det är. Man deppar järnet emellanåt, man är nervös och känner sig som ett vrak och tamejfan vissa stunder och ibland blir man glad och upplever eurofori som man nästan aldrig annars gör i vårt vardagliga liv.
Även här finns det olika sätt att agera som supporter. Du har mig, den vanlige klacksupportern som följer varenda steg och sjunger och skriker "fittdomare" och sjunger med i ramsorna. En väldigt god till mig är ett annat exempel, han har förklarat för mig hans sätt på att heja fram ett lag. Han står med en flagga i handen och ett tiotal runt sig, ser inte ett skvatt att matchen. Sjunger för fulla muggar och bränner av en bengal emellanåt. Hans supportervänner diskuterar inga laguppställningar, dom analyserar inte varför Freddie Söderberg är en sopa i djupled(eller varför han är på en fotbollsplan i överhuvudtaget). Dom är där för att stötta laget, visa kärlek för klubbmärket. Sen finns det ett annat fenomen i supporterkretsar, firmor. Dom använder våld för att stötta laget, dom möter upp motståndarsupportrar och försöker spöa skiten ur dom. Enligt mig gör dom mer skada än nytta. Men jag kan förstå hur dom känner. Ibland blir man så sur efter en match att man bara vill slå på närmsta föremål.
Det är fotboll - känslor. Antingen är man galet glad efter att ha slagit sina närmsta konkurrenter, ibland likgiltig efter en seg 0-0 match och ibland är man så lack så man håller på att spricka. Fan vad jag älskar det. Speciellt i samhället vi lever i idag. Folk går omkring och visar väldigt lite känslor. Har du aldrig varit på en fotbollsmatch? Sällan har man skådat en plats med så mycket känslor på samma gång som en fotbollsarena.
Jag är,av naturliga skäl, inget stor fan av hat i allmänhet, men fotbollens hat är något annat. Det är något som bygger upp hela fenomenet, det gör att glädjen när man slår laget man "hatar" blir så mycket större.
Alla fotbollssupportrar har sitt sätt att se på fotboll. Men det finns något som förenar dom - vi mot dom.
Lady Writer
Var på en underbar föreläsning i fredags med Brian Tracy i Globen. Han är en författare och föreläsare inom personlig utveckling och försäljning. Han pratade mycket om att vi är vad vi själva uppfattar oss att vara. Tex om jag uppskattar mig själv, jag tycker att jag är en positiv och glad människa så kommer jag att vara trevlig glad mot andra. Det gör i sin tur att jag blir omtyckt av andra. En god cykel helt enkelt.
Han pratade om att vi faktiskt själva kan förändra vad vi känner om oss själva.
Jag känner att många i livet går omkring och tror att slumpen avgör allt. "Oj nu blev jag besviken. Men vad ska jag göra? Det är bara så det är." eller "Jag är eländig, gud vilken otur jag har". Det här är självklart generaliseringar. Men det är faktiskt du som bestämmer hur du ska känna, vad du ska tycka om dig själv och ja - till och med hur mycket andra ska gilla dig.
Är det lätt att ändra negativa och destruktiva mönster i ditt tankesätt? Självklart inte. Det krävs träning. Det kräver att du gör det till en vana att tänka positivt. Det handlar om att ta små steg hela tiden och det handlar om att försöka få den inre dialogen(som är så viktig) att vara positiv.
Vilket nyhet va? Tror inte det va? Men för mig handlar det om att påminna sig om det hela tiden.
Nu blir det iväg och käka middag med en god vän.
Avslutningsvis:
"Never say anything about yourself you do not want to come true."
- Brian Tracy
Down to the waterline
Besvikelse är en jävligt jobbig känsla. Det vet alla. Varför känner vi besvikelse?
Man bygger upp en förväntning och när den inte slår in känns det som ett slag mot en själv. Ett slag mot bilden av sig själv, ett slag mot självkänslan helt enkelt. Förväntningar eller målsättningar är något alla människor måste ha i sitt liv för att må bra. Dom flesta gånger kommer inte dessa slå in helt. Ibland misslyckas man totalt. Men ibland slår det in precis. Alla står vi inför dessa situationer, de som lyckas och blir lyckliga och framgångsrika testar och misslyckas miljontals gånger i livet.
Gillar att prata om olika tillstånd om ni inte redan märkt det.
Igår var jag trött som fan. Satte mig igen på tåget hem. Sen föll jag i nån sorts lugn. Som om jag tagit nån drog. När jag kliver ur tågot brukar jag raskt gå hemåt. Man kommer så snabbt in i stressen när man bor i storstäder. Mycket folk springer till tunnelbanor, tränger sig fram och har bara ett mål med livet just då, att spara varenda dyrbar minut - ja till och med sekund. Den här gången var något annat. Jag gick så långsamt så att folk nästan kollade snett på mig. Gick och kollade på anslagstavlor, kollade in i skitaffärerna och kiosken som ligger i min lilla ort på Lidingö. Satan va skönt det va. Det är något jag vill sträva efter - att hitta lugn mitt i storstadsstressen.
Min gårdag:
Hade lite svårt att sova. Så får jag plötsligt en idé klockan halv 2 på natten. Jag ska börja skriva i min dagbok/loggbok igen. Det var en otroligt skön känsla. Att bara skriva ner sina känslor och tankar om saker och ting. Jag menar, vem känner mig själv bättre än jag? Ingen.
Det är en annan sorts terapi för mig. Att skriva ner och vara helt ärlig för mig själv vad jag känner och varför. Skriva ner målsättningar och så vidare. Livet är härligt!
Man bygger upp en förväntning och när den inte slår in känns det som ett slag mot en själv. Ett slag mot bilden av sig själv, ett slag mot självkänslan helt enkelt. Förväntningar eller målsättningar är något alla människor måste ha i sitt liv för att må bra. Dom flesta gånger kommer inte dessa slå in helt. Ibland misslyckas man totalt. Men ibland slår det in precis. Alla står vi inför dessa situationer, de som lyckas och blir lyckliga och framgångsrika testar och misslyckas miljontals gånger i livet.
Gillar att prata om olika tillstånd om ni inte redan märkt det.
Igår var jag trött som fan. Satte mig igen på tåget hem. Sen föll jag i nån sorts lugn. Som om jag tagit nån drog. När jag kliver ur tågot brukar jag raskt gå hemåt. Man kommer så snabbt in i stressen när man bor i storstäder. Mycket folk springer till tunnelbanor, tränger sig fram och har bara ett mål med livet just då, att spara varenda dyrbar minut - ja till och med sekund. Den här gången var något annat. Jag gick så långsamt så att folk nästan kollade snett på mig. Gick och kollade på anslagstavlor, kollade in i skitaffärerna och kiosken som ligger i min lilla ort på Lidingö. Satan va skönt det va. Det är något jag vill sträva efter - att hitta lugn mitt i storstadsstressen.
Min gårdag:
Hade lite svårt att sova. Så får jag plötsligt en idé klockan halv 2 på natten. Jag ska börja skriva i min dagbok/loggbok igen. Det var en otroligt skön känsla. Att bara skriva ner sina känslor och tankar om saker och ting. Jag menar, vem känner mig själv bättre än jag? Ingen.
Det är en annan sorts terapi för mig. Att skriva ner och vara helt ärlig för mig själv vad jag känner och varför. Skriva ner målsättningar och så vidare. Livet är härligt!
On Every Street
Musik. Vad är det egentligen?
För mig ett sätt för människor att uttrycka sig med hjälp av ett flöde av olika ljud och toner, oftast i kombination av röster.
Musik är för mig en viktig ingrediens i livet. En sorts terapi som framkallar alla möjliga känslor. Nostalgi är en av dom känslorna jag uppskattar mest med musik. Att man genom en låt kan gå tillbaka år tillbaka i tiden och känna igen känslan av hur underbart man mådde under en viss period av livet.
Jag tror att jag spenderar ungefär 3 timmar av varje dag med musik genom öronen.
Själva sökandet efter ny musik lockar mig också. Man kan söka sig igenom i timmar utan att hitta något som tilltalar en - man blir frustrerad. Men så, när man minst anar det så hittar man den där låten. Det krävs inte mer än några sekunder så förstår man att man har hittat helt rätt. Känslan av att lagt ner tid och energi i onödan byts ut mot en härlig känsla när ljudvågorna av den perfekta låten hittar in i ens öron.
Livet är bra just nu. Jag känner att jag börjat hitta mer och mer rätt var jag än kommer. Jag börjar få en idé om hur mitt yrkesliv ska se ut, vilket är en oerhört härlig känsla. Man känner hur motivationen bär fram en.
En annan viktig faktor är att mitt sociala liv känns bra. Jag har folk runtomkring mig som jag både ger och får kärlek av. Det är för mig en av dom viktigaste sakerna i livet - att ge och ta. Ha relationerna där båda parter har något att ge varandra.
För mig ett sätt för människor att uttrycka sig med hjälp av ett flöde av olika ljud och toner, oftast i kombination av röster.
Musik är för mig en viktig ingrediens i livet. En sorts terapi som framkallar alla möjliga känslor. Nostalgi är en av dom känslorna jag uppskattar mest med musik. Att man genom en låt kan gå tillbaka år tillbaka i tiden och känna igen känslan av hur underbart man mådde under en viss period av livet.
Jag tror att jag spenderar ungefär 3 timmar av varje dag med musik genom öronen.
Själva sökandet efter ny musik lockar mig också. Man kan söka sig igenom i timmar utan att hitta något som tilltalar en - man blir frustrerad. Men så, när man minst anar det så hittar man den där låten. Det krävs inte mer än några sekunder så förstår man att man har hittat helt rätt. Känslan av att lagt ner tid och energi i onödan byts ut mot en härlig känsla när ljudvågorna av den perfekta låten hittar in i ens öron.
Livet är bra just nu. Jag känner att jag börjat hitta mer och mer rätt var jag än kommer. Jag börjar få en idé om hur mitt yrkesliv ska se ut, vilket är en oerhört härlig känsla. Man känner hur motivationen bär fram en.
En annan viktig faktor är att mitt sociala liv känns bra. Jag har folk runtomkring mig som jag både ger och får kärlek av. Det är för mig en av dom viktigaste sakerna i livet - att ge och ta. Ha relationerna där båda parter har något att ge varandra.
Ett sätt att uttrycka sig.
Alla människor har ett behov av att uttrycka sig. Det får oss att gråta och känna att livet är pest, det får oss att känna avund och svartsjuka. Men det bästa av allt, det får oss att le och känna att livet är det bästa som finns.
Vissa gillar att uttrycka sig genom bara en blick, vissa skriver en bok, andra skjuter en fotboll i kryssen inför 10 000 lyriska fans.
Jag gillar själv att vara en av de där tiotusen skrikande fansen, jag gillar att uttrycka mig genom en enkel blick och jag vill en gång i livet ha skrivit en bok.
Det här är en annat sätt för mig att uttrycka mig - att skriva i en blogg. Med tanke på att jag redan nämnt att jag, innan jag dör, vill ha skrivit en bok så förstår ni kanske också att jag gillar att uttrycka mig i form av ord. Det får mig att må bra. Därav bloggen.
Jag kan tyvärr inte säga vad bloggen kommer att handla om. För utöver att jag kommer att skriva om det jag känner just här och nu så har jag faktiskt ingen aning själv.
Jag kommer kanske i era ögon ibland vara för prententiös, jag kommer ibland vara en gnällig jävel för att DIF suger just nu, jag kommer ibland skriva om musik som är helt ointressant för er. Allt tilltalar inte alla och kanske kommer bloggen ha 0 läsare. Men jag skriver här i eget syfte och självklart kommer många läsare som en jättestor bonus. Jag tror att dom flesta gillar uppskattning och bekräftelse för det man gör. Det gör åtminstone jag.
Min dag idag:
Jag åker hem från en heldag i skolan och lite strosande på stan. Jag har sovit 4 timmar inatt och trött är bara förnamnet av vad jag känner. Sätter på en, för mig, ny låt i lurarna på vägen hem på Lidingöbanan. Det är halvmörkt och jag ser ut över vattnet(jag älskar att åka tåg i halvmörker). Helt plötsligt får jag en helt underbar känsla i kroppen, jag känner ren lycka. Jag känner hur jag verkligen kan ta på känslan och låta den flöda i min kropp och jag skiter fullständigt i varför.
Det är lycka för mig!
Ha en bra kväll.
Vissa gillar att uttrycka sig genom bara en blick, vissa skriver en bok, andra skjuter en fotboll i kryssen inför 10 000 lyriska fans.
Jag gillar själv att vara en av de där tiotusen skrikande fansen, jag gillar att uttrycka mig genom en enkel blick och jag vill en gång i livet ha skrivit en bok.
Det här är en annat sätt för mig att uttrycka mig - att skriva i en blogg. Med tanke på att jag redan nämnt att jag, innan jag dör, vill ha skrivit en bok så förstår ni kanske också att jag gillar att uttrycka mig i form av ord. Det får mig att må bra. Därav bloggen.
Jag kan tyvärr inte säga vad bloggen kommer att handla om. För utöver att jag kommer att skriva om det jag känner just här och nu så har jag faktiskt ingen aning själv.
Jag kommer kanske i era ögon ibland vara för prententiös, jag kommer ibland vara en gnällig jävel för att DIF suger just nu, jag kommer ibland skriva om musik som är helt ointressant för er. Allt tilltalar inte alla och kanske kommer bloggen ha 0 läsare. Men jag skriver här i eget syfte och självklart kommer många läsare som en jättestor bonus. Jag tror att dom flesta gillar uppskattning och bekräftelse för det man gör. Det gör åtminstone jag.
Min dag idag:
Jag åker hem från en heldag i skolan och lite strosande på stan. Jag har sovit 4 timmar inatt och trött är bara förnamnet av vad jag känner. Sätter på en, för mig, ny låt i lurarna på vägen hem på Lidingöbanan. Det är halvmörkt och jag ser ut över vattnet(jag älskar att åka tåg i halvmörker). Helt plötsligt får jag en helt underbar känsla i kroppen, jag känner ren lycka. Jag känner hur jag verkligen kan ta på känslan och låta den flöda i min kropp och jag skiter fullständigt i varför.
Det är lycka för mig!
Ha en bra kväll.
